känns seriöst som om allt går i cirklar nu för tiden, allting kommer tillbaka till samma ställe, samma jävla bekymmer. jag ska leta efter en avikelse från cirkeln, någon jag aldrig skulle komma på att göra annars -ska jag göra. för jag tänker inte sluta cirkeln en gång till, jag orkar inte gå i mina egna fotspår längre.

livet förändras, visst. nya vänner, nya uppgifter, nya saker att ta vara på. men i det stora hela förändras ingenting, alla beter sig likadant, ingen förändras märkvärdigt mycket med att de blir äldre. vi är lika omogna som vi var när vi var små, bara på ett annat sätt. ingen är mer mogen än någon annan, men ingen är hellre mer omogen än någon annan. och hur nöjd man än är med sig själv, så finns det alltid något, om så ens minsta nageln, som man vill ändra på med sig själv. komplex har alla, det är naturligt.

utsidan ska inte spela någon roll, för det är insidan om räknas. men det är ofta utsidan som ger insidan den rättvisa chansen den behöver. jag skulle gärna se annorlunda ut, men om jag gjorde det tror jag inte att min personlighet skulle vara den samma, för jag har ju blivit den jag är pågrundav den jag är -om man nu kan säga så :p

och vad ni än säger, så är ingen bättre än någon annan. visst, man kan vara duktigare på något, som att rida eller spela fotboll, men ingen är bättre än någon annan. så om jag är bäst, är ni det också! :)

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

den här bloggen är för en lång framtid nerstängd. ni hittar mig på ; http://eelinmaria.bloggplatsen.se/ ...

"How did we get here?When I use to know you so wellHow did we get here?Well, I think I know [..] Do you see what we've done?We've gone and made such fools of ourselves" paramore - decode för att den är så jäkla bra! ...

så här är läget just nu; jag är uttråkad jag hatar faktumet att skolan börjar imon jag önskar att jag borde använt den här dagen till något vettigt jag saknar min pojkvän -som dock glömde sin tröja här igår, me like ;p och jag tycker a...

jag vill inte börja skolan imon! jagvillinte! jagvillinte! jagvillinte! jagvillinte! jagvillinte!   ...

  den enda rädslan jag har, den enda anledningen till att jag aldrig hoppas på för mycket,   är att om jag tillåter mig själv att vara lycklig, om bara så för ett tag,   så kommer jag, när den lyckan tar slut, att falla ihop och ald...