"de finns ingen plats för dig och mig i allt de här.
och jag hatar de som händer,
men jag vet inte längre vem du är."

jag minns dagarna då vi förorade oss själva

det var så självklart vad som hände

och ändå gjorde vi ingenting åt det

jag minns hur vi var innan

och jag vet hur det hela gick till

men jag minns aldrig varför

vi var perfekta innan, varför förstod vi inte?

vi var helt underbara allihopa

men vi såg bara motsatsen hos oss själva.

vi började lyssna på vad andra tyckte om oss

och till slut hade var vi inte oss de vi borde varit

jag minns de dagarna, då vi förlorade oss själva

okej här kommer senaste nytt;

vi tog svinsprutan idag och DET GJORDE BAJS ONT!

och bara för att jag började gråta vare folk som skrattade åt mig, inte mitt fel att jag har sprutfobi, men tydligen så var det det :s

iaf så känner jag inget längre, har ingen feber än så länge. men man vet ju aldrig vad som händer :p

puss sötnosar :*

/elinmariaa