"du flyger högre än oss andra,

man får se upp varenda gång.

först när du tagit dig ner på jorden,

kan jag vara din vän."

jag vet vad jag ska göra nu,

och jag ska bara berätta för en person.

den personen kommer inte förstå,

men jag kan åtminstonde lita på henne.

jag ska chocka er alla,

och ni kommer tycka jag är konstig

för det jag kommer göra.

men den här gången låter

jag er tycka det.

för de här kommer gå bra,

jag känner det på mig nu.

känns seriöst som om allt går i cirklar nu för tiden, allting kommer tillbaka till samma ställe, samma jävla bekymmer. jag ska leta efter en avikelse från cirkeln, någon jag aldrig skulle komma på att göra annars -ska jag göra. för jag tänker inte sluta cirkeln en gång till, jag orkar inte gå i mina egna fotspår längre.

livet förändras, visst. nya vänner, nya uppgifter, nya saker att ta vara på. men i det stora hela förändras ingenting, alla beter sig likadant, ingen förändras märkvärdigt mycket med att de blir äldre. vi är lika omogna som vi var när vi var små, bara på ett annat sätt. ingen är mer mogen än någon annan, men ingen är hellre mer omogen än någon annan. och hur nöjd man än är med sig själv, så finns det alltid något, om så ens minsta nageln, som man vill ändra på med sig själv. komplex har alla, det är naturligt.

utsidan ska inte spela någon roll, för det är insidan om räknas. men det är ofta utsidan som ger insidan den rättvisa chansen den behöver. jag skulle gärna se annorlunda ut, men om jag gjorde det tror jag inte att min personlighet skulle vara den samma, för jag har ju blivit den jag är pågrundav den jag är -om man nu kan säga så :p

och vad ni än säger, så är ingen bättre än någon annan. visst, man kan vara duktigare på något, som att rida eller spela fotboll, men ingen är bättre än någon annan. så om jag är bäst, är ni det också! :)

<3

jag klarar inte av att vara minst längre.

orka inte behandlad som om jag inte förstår något.

pallar inte att alltid blir avbruten, för alla andras ord är viktigare.

vill inte få all skit för allt alla andra gör fel mer.

jag ska byta våra roller,

och visa er hur det är

att bli behandlad som ingen.

medans jag ska glänsa och trycka ner er till onödiga.

hon är vackrare än mig

bättre, snällare, sötare.

och allting har ett slut, visst.

men det här slutet kom alldeles

ja alldeles, för tidigt.

jag älskar dig, honey förlåt.

jag ska sluta tränga mig på.

och aldrig mer undra,

om det är henne eller mig,

du tänker på.

det här kanske inte är sista gången vi ses

men det är defenitivt sista gången jag någonsin

kommer se åt dig och tänka att

"han är verkligen HAN, nummer ett"

jag säger inte att vi bryter kontakten för alltid

jag säger att vi slutar prata med varandra ett tag

för vi måste inse att det vi har,

det har aldrig varit kärlek.

och om du nu vill veta sanningen,

så tänker jag nu visa dig den.

för det vi hade, det var något

som vi i ren desperation råkade skapa.

jag var ledsen, riktigt heartbroken

och du, ja du följde väl bara med i farten

vi blev offer för varandra, så enkelt är det.

om vi går åt varsit håll

så kanske våra vägar möts igen en dag.

men det vilar i ödets händer.

"Om kärleken är blind
Vill jag inte se nå mer
Jag gömmer mig bakom
Längtans händer
Och saknadens förtret
Jag ber, vädjar ynkligt

Snälla, dittnamn älska mig i blindhet"

-WORD

det kommer aldrig bli enkelt

det kommer alltid finnas

den där platsen där man

helt enkelt inte passa in

jag passa inte in här

precis där jag lever nu

men jag kan anpassa mig

det har jag alltid gjort