visst är det konstigt hur en del personer behandlas, bara för att det ser lite annorlunda ut. för att det inte är som alla andra?

-men om en del är onormala, vad är då normalt att vara?

ibland kan jag tycka att det är de som sticker ut ur mängden som borde vara de som blir kallade för normala. men det är ändå inte så, och jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig på det. jag har en vän som förut var tjejen som alltid var annorlunda och stack ut ur mängden, hon var verkligen min förebild. men så plötsligt en dag kom hon i helt vanliga, raka jeans och en vit t-shirt.

jag hade inget problem med att hon hade det på sig, hon passade bra i det. men problemet för min del var när hon satte sig breve mig och frågade om hon såg lite mer normal ut nu. jag blev faktist riktigt chockad över hennes fråga och kom inte på något direkt svar. men jag har inte helt kunnat släppa att hon sa så, fast det var ett tag sen nu. för jag har inte sett henne i hennes "vanliga" outfit sedan dess.

och visst, folk har slutat att kolla efter henne när hon går förbi nu, men hon brukade tycka att det var trevligt när folk la märke till henne och kanske var det de hon tröttnade på?

-men jag tror aldrig någon kallade henne onormal, folk sa bara att hon var unik.

jag har faktist aldrig kommit mig för att fråga henne om vad hon menade den gången, för hon har blivit en helt annan person sedan hon blev vad hon kallar normal. och jag pratar inte mycket med henne längre.

kan det verkligen vara så? att en del människor verkligen vill passa in så mycket bland alla andra, att man byter stil, personlighet och helt riskerar vänskapen med flera personer.

snacka om att falla för grupptrycket.